Richard körde nervöst och knackade med fingrarna mot ratten. Deidre brukade alltid komma ner varje Thanksgiving, men det slutade efter hans frus begravning för fyra år sedan.
Nu var det bara veckovisa telefonsamtal. Richard sträckte ut armarna brett när Deidre dök upp i dörröppningen. “Överraskning!” ropade han. “Pappa? Vad gör du här?” frågade hon, med tårar rullande nedför kinderna.
Richard skakade på huvudet när ambulanspersonalen frågade om några hjärtproblem. Han svalde hårt när polisutredaren närmade sig ambulansen. “Herr, vad gjorde du och din dotter på den här klubben idag?” frågade detektiven strängt. Richard förklarade om Deidres lån och hur de hade kommit till klubben för att betala tillbaka det.
Han hoppades kunna undvika att nämna bilen som han hade sänkt i floden. Detektiven kastade en blick på Deidre. “Om vi inte hade hittat en bil full av smuggelgods i floden, skulle vi inte ha varit här för att rädda er.
Du borde inte ta lån från så skumma personer, fröken.” “En bil i floden?” frågade Richard nervöst. “Bilen var registrerad på Mr. Marcos kusin, vilket var precis det spåret vi behövde för att ta ner det här gänget,” svarade polisen.
Richard suckade av lättnad. Han var ute ur fara. Poliserna släppte honom och Deidre efter att de lämnat sina uttalanden. “Jag är verkligen ledsen, pappa. Jag drog in dig i det här eländet,” sa Deidre medan de gick mot framsidan där Richards bil var parkerad. Tårarna fyllde hennes ögon. “Jag visste inte hur jag skulle berätta det för dig. Hur berättar man för sin pappa att man är en stor besvikelse?” “Du är inte en besvikelse!
” Richard lade händerna på Deidres axlar. “Kanske fungerade inte din affärsidé som du hade hoppats, men du försökte, Deidre. Jag önskar att du hade känt dig tillräckligt bekväm för att berätta vad som verkligen pågick i ditt liv. Jag önskar att du kände att du kunde vara lika nära mig som du var med din mamma,” fortsatte han. “Jag tror inte att du har varit ‘okej’ på ett bra tag nu.”
Deidre brast i gråt och Richard lade en arm om henne. “Det är okej, älskling,” viskade han tröstande. “Allt kommer att bli bra.” Berätta vad du tycker om den här berättelsen och dela den med dina vänner. Det kan lysa upp deras dag och inspirera dem.