Det var en gång, på ett flyg som var på väg till Toronto, en intressant händelse. I ekonomiklass tog en blond passagerare sig till förstaklassavdelningen och satte sig. Flygvärdinnan, som bevittnade detta, gick fram till henne och bad artigt att få se hennes biljett.
Till flygvärdinnans förvåning svarade den blonda passageraren självsäkert: “Jag är blond, jag är vacker, jag ska till Toronto, och jag stannar här.”
En aning förvirrad gick flygvärdinnan in i cockpit för att informera piloten och co-piloten om situationen. De fick veta att en blond passagerare hade tagit en plats i förstaklass, trots att hon hade betalat för ekonomiklass, och var ovillig att flytta tillbaka.
Till flygvärdinnans förvåning svarade den blonda passageraren självsäkert: “Jag är blond, jag är vacker, jag ska till Toronto, och jag stannar här.”
En aning förvirrad gick flygvärdinnan in i cockpit för att informera piloten och co-piloten om situationen. De fick veta att en blond passagerare hade tagit en plats i förstaklass, trots att hon hade betalat för ekonomiklass, och var ovillig att flytta tillbaka.
Co-piloten beslutade att försöka resonera med den blonda passageraren. Han förklarade för henne att eftersom hennes biljett var för ekonomiklass, skulle hon behöva återvända till sin tilldelade plats. Men svaret från den blonda förblev detsamma: “Jag är blond, jag är vacker, jag ska till Toronto, och jag stannar här.”
Frustrerad över situationen föreslog co-piloten att ha polisen i beredskap vid flygplatsen för att hantera den envisa blondinen. När piloten, som råkade vara gift med en blondin, hörde detta, beslutade han att ta saken i egna händer. Han utropade självsäkert: “Du säger att hon är blond? Jag tar hand om detta. Jag talar blond.”
Till flygvärdinnans förvåning svarade den blonda passageraren självsäkert: “Jag är blond, jag är vacker, jag ska till Toronto, och jag stannar här.”
En aning förvirrad gick flygvärdinnan in i cockpit för att informera piloten och co-piloten om situationen. De fick veta att en blond passagerare hade tagit en plats i förstaklass, trots att hon hade betalat för ekonomiklass, och var ovillig att flytta tillbaka.
Co-piloten beslutade att försöka resonera med den blonda passageraren. Han förklarade för henne att eftersom hennes biljett var för ekonomiklass, skulle hon behöva återvända till sin tilldelade plats. Men svaret från den blonda förblev detsamma: “Jag är blond, jag är vacker, jag ska till Toronto, och jag stannar här.”
Frustrerad över situationen föreslog co-piloten att ha polisen i beredskap vid flygplatsen för att hantera den envisa blondinen. När piloten, som råkade vara gift med en blondin, hörde detta, beslutade han att ta saken i egna händer. Han utropade självsäkert: “Du säger att hon är blond? Jag tar hand om detta. Jag talar blond.”
Nyfiken gick piloten fram till den blonda och viskade något i hennes öra. Överraskande utropade hon: “Åh, jag ber om ursäkt.” Hon reste sig omedelbart och gick tillbaka till sin tilldelade plats i ekonomiklass.
Både flygvärdinnan och co-piloten var imponerade över hur piloten lyckades lösa situationen utan krångel. Nyfikna på hans hemlighet frågade de vad han sa till den blonda som fick henne att ge med sig så lätt.
Med ett busigt leende svarade piloten: “Jag sa till henne: ‘Förstaklass går inte till Toronto.'”
Och så fortsatte flyget med skratt och en nyfunnen kamratskap bland besättningen. Det visar bara att ibland kan lite humor lätta på en spänd situation och leda till ett positivt resultat.
Så kom ihåg, kära resenärer, i stunder av konflikt skadar det aldrig att tillsätta en gnutta lättsamhet för att göra resan mer njutbar för alla.
