Jag har en 70-årig granne som verkligen ser ut som en gammal gumma. Hon går med käpp, tittar ner i marken, muttrar hela tiden och är ständigt missnöjd, inget verkar tillfredsställa henne. Jag ser att hennes liv inte är särskilt glädjefyllt och att hon behöver uppmärksamhet, vilket kanske är anledningen till hennes missnöje.
Jag tror faktiskt (detta är min åsikt) att äldre människor muttrar inte på grund av sin ålder, utan för att de känner sig ensamma, ledsna, och längtar efter uppmärksamhet och omsorg. Det sätt de bemöter omgivningen på hjälper dem att dra till sig den uppmärksamheten.
Och så bestämde jag mig för att försöka skapa kontakt med min äldre granne för att förstå henne bättre. Jag började försiktigt, erbjöd mig att hjälpa till med att handla, städa i hennes hem eller bara prata lite.
Jag gick fram till henne en gång, sedan en andra gång. På tredje gången bad den gamla damen mig att gå till affären och handla. När jag kom tillbaka med varorna bar jag in dem i hennes lägenhet, och hon bjöd mig på te. Jag tackade gärna ja, eftersom jag ville ha ett öppet samtal för att förstå varför hon kände sig ensam och missnöjd med livet.
Jag frågade Natalia Fedorovna hur det kändes att bo ensam vid 70 års ålder. Kände hon sig ensam? Vad gjorde hon hemma?
Hon svarade att hon länge slutat tänka på huruvida livet var tungt eller inte. Hon levde bara sitt liv utan att reflektera över glädje eller sorg. Hennes man lämnade henne för länge sedan, när hon var 35, för en annan kvinna. Den upplevelsen blev en stor chock för henne, vilket gjorde att hon inte längre ville ha några relationer med män och inte litade på dem. Hon uppfostrade sina två barn själv.
Barnen växte upp, flyttade för att studera och stannade i andra städer där de startade sina egna familjer. Natalia Fedorovna har tre barnbarn, men hon har bara sett dem två gånger.
Hennes barn besöker henne bara en gång om året, på hennes födelsedag, men de kan inte stanna länge i samma lägenhet eftersom de börjar bråka med varandra. Så det är nog bättre att de inte kommer.
